Paradox-Anna: Så spelade jag in mig i teknikintresset

Posted on April 16, 2016

Programmering och ekonomi gav drömjobbet

En blå igelkott, en flygande räv och ett oändligt antal ringar att samla. Sonic The Hedgehog fångade mig framför TV:n redan som femåring. Men inte för att sitta bredvid och bara titta på när mina flera år äldre systrar klarade bana efter bana. Nej, jag ville klara den svåraste bossen själv.

Min ”spelkarriär”, som jag så gärna pratar om, fortsatte med ett idoget letande efter alla Pokémon med hjälp av ett limegrönt gameboy som följde med på alla resor, skolraster och hemmakvällar. Senare lade jag undan min gameboy för att fokusera på viktigare saker; att nå högsta steget på karriärstegen i The Sims. När jag en jul öppnade en julklapp som innehöll ett svart Xbox la jag datorn åt sidan för att jaga aliens dag och natt i spelet Halo, vilket jag gör då och då än idag.

Men en fråga jag ställde mig under barndomen var: hur gör man egentligen spel?

Drömmen om att bli hacker
Efter att ha fyllt barndomen med spel var det ofrånkomligt att tänka på hur det skulle vara att göra ett eget spel. Jag hittade programmet Gamemaker, som fortfarande existerar, vilket jag lätt kunde komma igång med för att göra små märkliga figurer, taskigt målade i Paint, som sprang omkring i olika banor och aktade sig för fiender. Det var supercoolt!

Jag älskade att lösa problem, både i och utanför spelens värld. Därför sökte jag aktivt upp hemsidor som hade olika pussel och utmaningar, bland annat spelet ”Notpron” och diverse hackersidor. Började plötsligt drömma om hur det skulle vara att hacka NASA, vilket jag hade läst om folk som gjort. Insåg att programmering var ett otroligt effektivt verktyg för att göra coola saker, och lånade därför en tjock bok om C++ inför sommaren i nian. Sökte senare in på en gymnasieutbildning med inriktning matte/data så att jag skulle få maximalt med programmeringskurser. En klass full av datornördar. Kunde jag ha känt mig mer hemma?

Äntligen göra spel!
Med tiden insåg jag att jag ville bredda mig än mer, för att kunna driva eget spelföretag i framtiden. Jag sökte in till Handelshögskolan i Stockholm för att läsa ekonomi och hade lagt upp en plan tidigt om att söka in till KTHs datateknikutbildning för att läsa dessa parallellt. Tyvärr hann jag bara läsa ett år på KTH innan utbyten och jobb kom emellan för att fortsätta utbildningen. Men det jag lärt mig i programmeringsväg under mitt liv har hjälpt mig på otroligt många sätt. Dels har jag fått verktyg att skapa saker och vara kreativ, vilket är en häftig känsla när man i övrigt är sämst på estetiska ämnen som bild, musik och syslöjd. Dels har jag fått mycket träning i problemlösning, att tänka logiskt och ett gott tålamod.

Som sänd från himlen kom en dag VDn för ett medelstort svenskt spelföretag till Handels för att föreläsa om sin entreprenörsresa. Jag sprang fram efter föreläsningen för att säga att jag minsann också ville hänga med på resan. Han hörde senare av sig om några roller som han tyckte skulle passa mig. Jag blev ställd av erbjudandet eftersom det skulle innebära att min perfekta plan om att först bli managementkonsult, för att kunna lära mig massa saker som jag senare skulle kunna bidra till spelindustrin, då skulle gå i stöpet. Men sen insåg jag att det är en chans som kom "once in a lifetime".

Idag har jag jobbat på spelföretaget Paradox Interactive i två år och ska börja en roll som projektledare för ett team av programmerare, grafiker och designers nästa vecka...

Ses vi i spelutvecklarvärlden?

Anna Norrevik
Paradox Interactive

Tjejer Kodar

We believe learning should be fun and inspiring. Our courses force you to leave your everyday life and gain new experiences along the way.